väktare

Swedish

Etymology

From Old Swedish vaktare, væktare, from Middle Low German wechter or German Wächter, equivalent to vakta +‎ -are. Cognate with Norwegian Bokmål vekter and Norwegian Nynorsk vektar, see also Swedish vakt (“guard”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

väktare c

1. guard, member of security (in charge of property)
2. guardian, keeper

   De är stenens väktare.

   They are the guardians of the stone.

Declension

Declension of väktare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	väktare	väktaren	väktare	väktarna
Genitive	väktares	väktarens	väktares	väktarnas

References

• väktare in Svensk ordbok (SO)
• väktare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• väktare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)