vänjning

Swedish

Etymology

From vänja +‎ -ning.

Noun

vänjning c

1. verbal noun of vänja

Declension

Declension of vänjning
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	vänjning	vänjningen	—	—
Genitive	vänjnings	vänjningens	—	—

Further reading

• vänjning in Svenska Akademiens ordböcker