Swedish edit

Etymology edit

vandra +‎ -are

Pronunciation edit

Noun edit

vandrare c

  1. a wanderer
    • 1994, Nordman (lyrics and music), “Vandraren [The wanderer]”, in Nordman:
      Det gör ont, men gå ändå. Du kan alltid vända om. Det gör ont, men gå ändå. Du är här och kom hit som en vandrare.
      It hurts, but walk anyway. You can always turn around. It hurts, but walk anyway. You are here and came here [hither, to here] as a wanderer.

Declension edit

Declension of vandrare 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative vandrare vandraren vandrare vandrarna
Genitive vandrares vandrarens vandrares vandrarnas

Derived terms edit

References edit