äga

See also aga, Aga, ága, ağa, and āgā

Swedish

Alternative forms

• ega

  In the 6th edition of SAOL (1889), when jern changed to järn, Ega was still spelled with e with the final remark "Skrifves äfven Äga o.s.v." Some derived words never changed, like egen (“own”), egendom (“property”), egentlig (“proper”).

Etymology

From Old Norse eiga, from Proto-Germanic *aiganą.

Pronunciation

• audio

  (file)

Noun

äga c

1. an estate, grounds, property, land

   i någons ägo

   in one's possession

Declension

Declension of äga

	singular		plural
common	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	äga	ägan	ägor	ägorna
genitive	ägas	ägans	ägors	ägornas

Usage notes

• ägo is an archaic (genitive?) form of this noun, and also the basis for compounds

Related terms

• ägobyte
• ägodel
• ägolott
• ägorätt
• ägoskifte
• ägoskillnad
• ägostyckning
• ägotvist
• ägovidd

Verb

äga

1. to own

Conjugation

Conjugation of äga

	Active	Passive
Infinitive	äga	ägas
Present tense	äger	ägs, äges
Past tense	ägde	ägdes
Supine	ägt	ägts
Imperative	äg	—
Present participle	ägande
Past participle	ägd

Usage notes

• Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden.

Related terms

• egen
• äganderätt
• ägare
• ägarinna
• ägna

References

• Ega in Svenska Akademiens ordlista öfver svenska språket (6th ed., 1889)
• äga in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (8th ed., 1923)