fästman

Swedish

Etymology

fästa (“to fasten”) +‎ man (“man”)

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

fästman c

1. man who is engaged; fiancé.

Declension

Declension of fästman
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fästman	fästmannen	fästmän	fästmännen
Genitive	fästmans	fästmannens	fästmäns	fästmännens

Derived terms

• fästmanssoffa

See also

• fästmö

Further reading

• fästman in Svenska Akademiens ordböcker