snappen
Dutch
Verb
snappen
- to get, to understand
- to catch in the act
Conjugation
Conjugation of snappen (weak)
| infinitive | snappen | |||
|---|---|---|---|---|
| present tense | past tense | |||
| 1st person singular | snap | snapte | ||
| 2nd person singular | snapt | snapte | ||
| 3rd person singular | snapt | snapte | ||
| plural | snappen | snapten | ||
| subjunctive sing.1 | snappe | snapte | ||
| subjunctive plur.1 | snappen | snapten | ||
| imperative sing. | snap | |||
| imperative plur.1 | snapt | |||
| participles | snappend | (hebben) gesnapt | ||
| 1)Archaic. | ||||