verkommeren

Dutch

Etymology

From ver- +‎ kommer.

Verb

verkommeren

1. to languish, to wither

Conjugation

Conjugation of verkommeren (weak, prefixed)

infinitive	verkommeren
	present tense	past tense
1st person singular	verkommer	verkommerde
2nd person singular	verkommert	verkommerde
3rd person singular	verkommert	verkommerde
plural	verkommeren	verkommerden
subjunctive sing.1	verkommere	verkommerde
subjunctive plur.1	verkommeren	verkommerden
imperative sing.	verkommer
imperative plur.1	verkommert
participles	verkommerend	(hebben) verkommerd
1)Archaic.