ärekränka

Swedish

ära (“honor”) +‎ -e- +‎ kränka (“violate”).

ärekränka (present ärekränker, preterite ärekränkte, supine ärekränkt, imperative ärekränk)

Conjugation of ärekränka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	ärekränka		ärekränkas
Supine	ärekränkt		ärekränkts
Imperative	ärekränk		—
Imper. plural¹	ärekränken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	ärekränker	ärekränkte	ärekränks, ärekränkes	ärekränktes
Ind. plural¹	ärekränka	ärekränkte	ärekränkas	ärekränktes
Subjunctive²	ärekränke	ärekränkte	ärekränkes	ärekränktes
	Participles
Present participle	ärekränkande
Past participle	ärekränkt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.