återetablering

Swedish

Etymology

From återetablera +‎ -ing.

Noun

återetablering c

1. reestablishment
2. resettlement

Declension

Declension of återetablering
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	återetablering	återetableringen	återetableringar	återetableringarna
Genitive	återetablerings	återetableringens	återetableringars	återetableringarnas