återfalla
Swedish edit
Etymology edit
Verb edit
återfalla (present återfaller, preterite återföll, supine återfallit, imperative återfall)
- relapse
- återfalla i brott
- relapse into crime
- rest, fall on
- ansvaret återfaller på henne
- the responsibility falls on her
Conjugation edit
Conjugation of återfalla (class 7 strong)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | återfalla | — | ||
| Supine | återfallit | — | ||
| Imperative | återfall | — | ||
| Imper. plural1 | återfallen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | återfaller | återföll | — | — |
| Ind. plural1 | återfalla | återföllo | — | — |
| Subjunctive2 | återfalle | återfölle | — | — |
| Participles | ||||
| Present participle | återfallande | |||
| Past participle | återfallen | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||