ömka
See also: omka
Swedish
editEtymology
editFrom Old Swedish ømka, from Old Norse aumka. Doublet of ynka and ömma.
Verb
editömka (present ömkar, preterite ömkade, supine ömkat, imperative ömka)
Conjugation
editConjugation of ömka (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | ömka | ömkas | ||
Supine | ömkat | ömkats | ||
Imperative | ömka | — | ||
Imper. plural1 | ömken | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | ömkar | ömkade | ömkas | ömkades |
Ind. plural1 | ömka | ömkade | ömkas | ömkades |
Subjunctive2 | ömke | ömkade | ömkes | ömkades |
Participles | ||||
Present participle | ömkande | |||
Past participle | ömkad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms
editReferences
edit- ömka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- ömka in Svensk ordbok (SO)
- ömka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- ömka in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö