ömkan

Swedish

Etymology

From Old Swedish ømkan, from Old Norse aumkan.

Noun

ömkan c

1. compassion, pity

Declension

Declension of ömkan
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	ömkan	ömkan	—	—
Genitive	ömkans	ömkans	—	—

Derived terms

• medömkan
• självömkan
• ömkansvärd

Related terms

• ömka
• ömklig

References

• ömkan in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• ömkan in Svensk ordbok (SO)
• ömka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• ömkan in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö