öst

See also: ost, oest, Ost, OST, øst, and -ost

Swedish

Etymology

From Old Norse austr, from Proto-Germanic *austrą.

Adverb

öst

1. Towards east, eastward.

Noun

öst c

1. east

Declension

Declension of öst
	Uncountable
	Indefinite	Definite
Nominative	öst	östen	—	—
Genitive	östs	östens	—	—

Related terms

• östan
• östasiatisk
• östblocket
• Östen
• öster
• östern

 

See also

• nord
• syd
• väst

Verb

öst

1. supine of ösa.
2. past participle of ösa.