överbefälhavare

Swedish

Etymology

From över- +‎ befälhavare.

Noun

överbefälhavare c (abbreviated ÖB)

1. a supreme commander of the armed forces

Declension

Declension of överbefälhavare
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	överbefälhavare	överbefälhavaren	överbefälhavare	överbefälhavarna
Genitive	överbefälhavares	överbefälhavarens	överbefälhavares	överbefälhavarnas