överrumpling

Swedish

Etymology

From överrumpla +‎ -ing.

Noun

överrumpling c

1. blindsiding (the act of catching someone off guard)

Declension

Declension of överrumpling
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	överrumpling	överrumplingen	överrumplingar	överrumplingarna
Genitive	överrumplings	överrumplingens	överrumplingars	överrumplingarnas

Further reading

• överrumpling in Svenska Akademiens ordböcker