överta

See also: overta

Swedish

Etymology

From över- +‎ ta.

Verb

överta (present övertar, preterite övertog, supine övertagit, imperative överta)

1. to take over

Conjugation

Conjugation of överta (class 6 strong)

	Active		Passive
Infinitive	överta		övertas
Supine	övertagit		övertagits
Imperative	överta		—
Imper. plural1	övertan		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	övertar	övertog	övertas	övertogs
Ind. plural1	överta	övertogo	övertas	övertogos
Subjunctive2	överta	övertoge	övertas	övertoges
	Participles
Present participle	övertagande
Past participle	övertagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of övertaga (class 6 strong, somewhat dated)

	Active		Passive
Infinitive	övertaga		övertagas
Supine	övertagit		övertagits
Imperative	övertag		—
Imper. plural1	övertagen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	övertager	övertog	övertages	övertogs
Ind. plural1	övertaga	övertogo	övertagas	övertogos
Subjunctive2	övertage	övertoge	övertages	övertoges
	Participles
Present participle	övertagande
Past participle	övertagen
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• övertag

See also

• efterträda

Further reading

• överta in Svensk ordbok.