anspela
Swedish
editEtymology
editVerb
editanspela (present anspelar, preterite anspelade, supine anspelat, imperative anspela)
- to allude
Conjugation
editConjugation of anspela (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | anspela | anspelas | ||
| Supine | anspelat | anspelats | ||
| Imperative | anspela | — | ||
| Imper. plural1 | anspelen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | anspelar | anspelade | anspelas | anspelades |
| Ind. plural1 | anspela | anspelade | anspelas | anspelades |
| Subjunctive2 | anspele | anspelade | anspeles | anspelades |
| Participles | ||||
| Present participle | anspelande | |||
| Past participle | anspelad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||