avskilja

Swedish

av (“off”) +‎ skilja (“separate”)

avskilja (present avskiljer, preterite avskilde or avskiljde, supine avskilt or avskiljt, imperative avskilj)

to separate (from some whole)
avskilja grädde från mjölk genom centrifugering
separate cream from milk through centrifugation

Conjugation of avskilja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	avskilja		avskiljas
Supine	avskilt		avskilts
Imperative	avskilj		—
Imper. plural¹	avskiljen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	avskiljer	avskilde	avskiljs, avskiljes	avskildes
Ind. plural¹	avskilja	avskilde	avskiljas	avskildes
Subjunctive²	avskilje	avskilde	avskiljes	avskildes
	Participles
Present participle	avskiljande
Past participle	avskild
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.