barnäktenskap

Swedish

Etymology

From barn (“child”) +‎ äktenskap (“marriage”)

Pronunciation

• IPA^(key): /²bɑːɳˌɛkːtɛnskap/

Noun

barnäktenskap n

1. child marriage

Declension

Declension of barnäktenskap
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	barnäktenskap	barnäktenskapet	barnäktenskap	barnäktenskapen
Genitive	barnäktenskaps	barnäktenskapets	barnäktenskaps	barnäktenskapens

References

• barnäktenskap in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (14th ed., online)