beundransvärd

Swedish

Etymology

beundran (“admiration”) +‎ -s- +‎ -värd (“-worthy”)

Adjective

beundransvärd (comparative mer beundransvärd, superlative mest beundransvärd)

1. admirable

Declension

Inflection of beundransvärd
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	beundransvärd	mer beundransvärd	mest beundransvärd
Neuter singular	beundransvärt	mer beundransvärt	mest beundransvärt
Plural	beundransvärda	mer beundransvärda	mest beundransvärda
Masculine plural3	beundransvärde	mer beundransvärda	mest beundransvärda
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	beundransvärde	mer beundransvärde	mest beundransvärde
All	beundransvärda	mer beundransvärda	mest beundransvärda
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

See also

• imponerande

References

• beundransvärd in Svensk ordbok (SO)
• beundransvärd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)