biläger

Swedish

Etymology

Borrowed from German Beilager. By surface analysis, bi- (“remaining”) +‎ läger.

Noun

biläger n

1. (archaic) wedding (of a high-ranking noble)

Declension

Declension of biläger
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	biläger	bilägret	biläger	bilägren
Genitive	bilägers	bilägrets	bilägers	bilägrens

Further reading

• biläger in Svenska Akademiens ordböcker