blåköra

Swedish

Etymology

blå +‎ köra

Verb

blåköra (present blåkör, preterite blåkörde, supine blåkört, imperative blåkör)

1. (colloquial) to drive fast and recklessly, to drive like a lunatic

Conjugation

Conjugation of blåköra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	blåköra		blåköras
Supine	blåkört		blåkörts
Imperative	blåkör		—
Imper. plural1	blåkören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	blåkör	blåkörde	blåkörs, blåköres	blåkördes
Ind. plural1	blåköra	blåkörde	blåköras	blåkördes
Subjunctive2	blåköre	blåkörde	blåköres	blåkördes
	Participles
Present participle	blåkörande
Past participle	—
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• blådåre
• blåljuga
• blåneka

References

• blåköra in Svensk ordbok (SO)