dubbelgångare

Swedish

Etymology

From dubbel (“double”) +‎ gånga (“to walk”) +‎ -are (“-er”), possibly modeled on German Doppelgänger.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈdɵbɛlˌɡɔŋarɛ/, [ˈdɵ̞̌bːɛ̠l̪ɡɔ̂ŋːa̠ɹɛ̠]

Noun

dubbelgångare c

1. doppelganger (ghostly double of a living person)

Declension

Declension of dubbelgångare

		nominative	genitive
singular	indefinite	dubbelgångare	dubbelgångares
	definite	dubbelgångaren	dubbelgångarens
plural	indefinite	dubbelgångare	dubbelgångares
	definite	dubbelgångarna	dubbelgångarnas

References

• dubbelgångare in Svensk ordbok (SO)