dysterkvist

Swedish

Etymology

From dyster (“gloomy”) +‎ kvist (“twig”). Used at least since 1887. Included in SAOL from edition 11 (1986). The word feels like a surname, as Swedish surnames may end -kvist; the literal meaning (twig) is not important.

Pronunciation

IPA^(key): /ˈdʏstɛrˌkvɪst/

Noun

dysterkvist c

(colloquial) A person prone to sadness and gloom.
Antonym: muntergök

När vädret är kallt och rått blir du alltid en sån dysterkvist.
When the weather is cold and wet you always become really gloomy.

Declension

Declension of dysterkvist
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	dysterkvist	dysterkvisten	dysterkvistar	dysterkvistarna
Genitive	dysterkvists	dysterkvistens	dysterkvistars	dysterkvistarnas

References

dysterkvist in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
Theodor Hjelmqvist, Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan (1903), p. 333