Swedish

edit
 
Viking Age envige

Alternative forms

edit

Etymology

edit

From Early Modern Swedish enwighe, from Old Swedish envighe, from Old Norse einvígi.

Noun

edit

envig n

  1. (archaic) a melee duel
    • 1916 translation by N. E. Hammarstedt of c. 98, Tacitus, Germania
      [] söka de på ett eller annat sätt bortsnappa en fånge, och låta sedan denne i envig mäta sig med en bland deras egna landsmän utvald krigare []
      [] they seek, by one way or the other, to get hold of a prisoner and then set him for a duel against a warrior chosen from their own folk []
  2. trial by combat, judicial duel

Declension

edit
Declension of envig 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative envig enviget envig envigen
Genitive envigs envigets envigs envigens

See also

edit

Further reading

edit

Anagrams

edit