förehavande

Swedish

Etymology

Originally the past participle of now obsolete förehava, from före- + hava. Cognate of Danish forehavende and German vorhaben, Vorhaben.

Noun

förehavande n

1. activity, undertaking

Usage notes

Typically in the plural form.

Declension

Declension of förehavande
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	förehavande	förehavandet	förehavanden	förehavandena
Genitive	förehavandes	förehavandets	förehavandens	förehavandenas

References

• förehavande in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förehavande in Svensk ordbok (SO)
• förehavande in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)