förfärdiga

Swedish

Superficially equivalent to för- +‎ färdig +‎ -a, from either Middle Low German vorverdigen or German verfertigen. Cognate of Danish forfærdige.

förfärdiga (present förfärdigar, preterite förfärdigade, supine förfärdigat, imperative förfärdiga)

Conjugation of förfärdiga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förfärdiga		förfärdigas
Supine	förfärdigat		förfärdigats
Imperative	förfärdiga		—
Imper. plural¹	förfärdigen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förfärdigar	förfärdigade	förfärdigas	förfärdigades
Ind. plural¹	förfärdiga	förfärdigade	förfärdigas	förfärdigades
Subjunctive²	förfärdige	förfärdigade	förfärdiges	förfärdigades
	Participles
Present participle	förfärdigande
Past participle	förfärdigad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.