förfalska
Swedish edit
Etymology edit
Borrowed from Middle Low German vörvelschen, vorvelschen, from Old Saxon *farfalskōn, from Proto-West Germanic *frafalskōn. By surface analysis, för- + falsk + -a. Cognate of Danish forfalske.
Verb edit
förfalska (present förfalskar, preterite förfalskade, supine förfalskat, imperative förfalska)
Conjugation edit
Conjugation of förfalska (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfalska | förfalskas | ||
| Supine | förfalskat | förfalskats | ||
| Imperative | förfalska | — | ||
| Imper. plural1 | förfalsken | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfalskar | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
| Ind. plural1 | förfalska | förfalskade | förfalskas | förfalskades |
| Subjunctive2 | förfalske | förfalskade | förfalskes | förfalskades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfalskande | |||
| Past participle | förfalskad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||