förfalska

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German vörvelschen, vorvelschen, from Old Saxon *farfalskōn, from Proto-West Germanic *frafalskōn. By surface analysis, för- +‎ falsk +‎ -a. Cognate of Danish forfalske.

Verb

förfalska (present förfalskar, preterite förfalskade, supine förfalskat, imperative förfalska)

1. forge, counterfeit, falsify

Conjugation

Conjugation of förfalska (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förfalska		förfalskas
Supine	förfalskat		förfalskats
Imperative	förfalska		—
Imper. plural1	förfalsken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förfalskar	förfalskade	förfalskas	förfalskades
Ind. plural1	förfalska	förfalskade	förfalskas	förfalskades
Subjunctive2	förfalske	förfalskade	förfalskes	förfalskades
	Participles
Present participle	förfalskande
Past participle	förfalskad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• förfalskare
• förfalskning

References

• förfalska in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förfalska in Svensk ordbok (SO)
• förfalska in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)