förgrena

See also: forgrena

Swedish

för- (“en-, up”) +‎ gren (“branch”) +‎ -a

förgrena (present förgrenar, preterite förgrenade, supine förgrenat, imperative förgrena)

(usually reflexive or passive voice) to branch, to branch out (split into branches, literally or figuratively)

Conjugation of förgrena (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förgrena		förgrenas
Supine	förgrenat		förgrenats
Imperative	förgrena		—
Imper. plural¹	förgrenen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förgrenar	förgrenade	förgrenas	förgrenades
Ind. plural¹	förgrena	förgrenade	förgrenas	förgrenades
Subjunctive²	förgrene	förgrenade	förgrenes	förgrenades
	Participles
Present participle	förgrenande
Past participle	förgrenad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.