förskräcka

Swedish

för- (“en-”) +‎ skräck (“horror, terror”) +‎ -a

förskräcka (present förskräcker, preterite förskräckte, supine förskräckt, imperative förskräck)

Conjugation of förskräcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förskräcka		förskräckas
Supine	förskräckt		förskräckts
Imperative	förskräck		—
Imper. plural¹	förskräcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förskräcker	förskräckte	förskräcks, förskräckes	förskräcktes
Ind. plural¹	förskräcka	förskräckte	förskräckas	förskräcktes
Subjunctive²	förskräcke	förskräckte	förskräckes	förskräcktes
	Participles
Present participle	förskräckande
Past participle	förskräckt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.