förställa
Swedish edit
Verb edit
förställa (present förställer, preterite förställde, supine förställt, imperative förställ)
- to alter (something/someone, often a voice) in an unnatural manner (to disguise oneself or for other purposes)
- förställa rösten
- speak in an unnatural voice
- förställa sig
- act in an unnatural or affected manner / dissemble
Usage notes edit
- Not to be confused with föreställa.
- förvränga is used for altering one's voice with technology (on the phone or the like).
Conjugation edit
Conjugation of förställa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förställa | förställas | ||
| Supine | förställt | förställts | ||
| Imperative | förställ | — | ||
| Imper. plural1 | förställen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förställer | förställde | förställs, förställes | förställdes |
| Ind. plural1 | förställa | förställde | förställas | förställdes |
| Subjunctive2 | förställe | förställde | förställes | förställdes |
| Participles | ||||
| Present participle | förställande | |||
| Past participle | förställd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||