förtöja

Swedish

Etymology

Borrowed from Dutch vertuien (or Middle Low German vortoien), from Dutch tuien. Cognate of Danish fortøje. Original sense was likely close to "tie up". See also German vertäuen.

Verb

förtöja (present förtöjer, preterite förtöjde, supine förtöjt, imperative förtöj)

1. (nautical) moor

Conjugation

Conjugation of förtöja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förtöja		förtöjas
Supine	förtöjt		förtöjts
Imperative	förtöj		—
Imper. plural1	förtöjen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förtöjer	förtöjde	förtöjs, förtöjes	förtöjdes
Ind. plural1	förtöja	förtöjde	förtöjas	förtöjdes
Subjunctive2	förtöje	förtöjde	förtöjes	förtöjdes
	Participles
Present participle	förtöjande
Past participle	förtöjd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Antonyms

• kasta loss

Derived terms

• förtöjning

References

• förtöja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förtöja in Svensk ordbok (SO)
• förtöja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• förtöja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• förtöja in Svenskt nautiskt lexikon (1920)