farbrinnan

Old Dutch

Etymology

From far- +‎ brinnan.

Verb

farbrinnan

1. to burn up, to perish by fire

Inflection

Conjugation of farbrinnan (strong class 3)

infinitive	farbrinnan
indicative	present	past
1st person singular	farbrinnu	farbran
2nd person singular	farbrinnis, farbrinnist	farbrunni
3rd person singular	farbrinnit	farbran
1st person plural	farbrinnon	farbrunnun
2nd person plural	farbrinnet	farbrunnut
3rd person plural	farbrinnunt	farbrunnun
subjunctive	present	past
1st person singular	farbrinne	farbrunni
2nd person singular	farbrinnes, farbrinnest	farbrunnis, farbrunnist
3rd person singular	farbrinne	farbrunni
1st person plural	farbrinnen	farbrunnin
2nd person plural	farbrinnet	farbrunnit
3rd person plural	farbrinnent	farbrunnint
imperative	present
singular	farbrin
plural	farbrinnet
participle	present	past
	farbrinnandi	farbrunnon

Descendants

• Middle Dutch: verbernen

Further reading

• “farbrinnan”, in Oudnederlands Woordenboek, 2012