fullmåne

Norwegian Bokmål

Etymology

From full +‎ måne.

Noun

fullmåne m (definite singular fullmånen, indefinite plural fullmåner, definite plural fullmånene)

1. a full moon

Norwegian Nynorsk

Etymology

From full +‎ måne.

Noun

fullmåne m (definite singular fullmånen, indefinite plural fullmånar, definite plural fullmånane)

1. a full moon

Swedish

Noun

fullmåne c

1. full moon

   Jag förvandlas till varulv när det är fullmåne

   I turn into a werewolf during full moons ("when it is full moon")

Declension

Declension of fullmåne
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fullmåne	fullmånen	fullmånar	fullmånarna
Genitive	fullmånes	fullmånens	fullmånars	fullmånarnas

See also

• halvmåne
• månskära
• nymåne

References

• fullmåne in Svensk ordbok (SO)
• fullmåne in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• fullmåne in Reverso Context (Swedish-English)