glänsa

See also: glansa

Swedish

From glans (“shine, brilliance”).

glänsa (present glänser, preterite glänste, supine glänst, imperative gläns)

to shine (reflect light)
Han städade köket tills det glänste
He cleaned the kitchen till it shone
- 1891, “Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) [Star of Bethlehem (Shine over sea [most likely in this context, though unusual – see sjö (“lake; sea”)] and shore [Maybe to be understood as "land and sea/water"])]”, Viktor Rydberg (lyrics), Alice Tegnér (music)‎^[1]:
  Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran. Du som i Österland tändes av Herran.
  Shine over sea and shore, star from [out of] afar. You who in the East ["East-land" – the Orient] were lit by the Lord.
to shine (excel)
Nisse glänste vid SM 2012
Nisse shone at the 2012 Swedish Championship

Conjugation of glänsa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	glänsa		—
Supine	glänst		—
Imperative	gläns		—
Imper. plural¹	glänsen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	glänser	glänste	—	—
Ind. plural¹	glänsa	glänste	—	—
Subjunctive²	glänse	glänste	—	—
	Participles
Present participle	glänsande
Past participle	—
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.