hundhuvud

Swedish

Etymology

hund (“dog”) +‎ huvud (“head”)

Noun

hundhuvud n

1. a head of a dog
2. (idiomatic, in "få bära hundhuvudet" (literally, "get to carry the dog's head")) to take the blame, to carry the can, to take the rap

   Det är inte rättvist att hon ska få bära hundhuvudet när det egentligen är deras fel

   It's not fair that she should take the blame when it's actually their fault

   att få bära hundhuvudet för något

   to take the blame for something

Declension

Declension of hundhuvud
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	hundhuvud	hundhuvudet	hundhuvuden	hundhuvudena
Genitive	hundhuvuds	hundhuvudets	hundhuvudens	hundhuvudenas

References

• hundhuvud in Svensk ordbok (SO)
• hundhuvud in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• hundhuvud in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)