infinitivmarkör

Swedish

Etymology

infinitiv +‎ markör

Noun

infinitivmarkör c

1. (linguistics) infinitive marker; particle that marks the infinitive form of a verb.

Declension

Declension of infinitivmarkör
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	infinitivmarkör	infinitivmarkören	infinitivmarkörer	infinitivmarkörerna
Genitive	infinitivmarkörs	infinitivmarkörens	infinitivmarkörers	infinitivmarkörernas

Synonyms

• infinitivmärke