kunglighet

Swedish

Etymology

kunglig (“royal”) +‎ -het (“-ness”)

Noun

kunglighet c

1. a member of a royal family, a royal
2. (rare) royalness

Declension

Declension of kunglighet
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	kunglighet	kungligheten	kungligheter	kungligheterna
Genitive	kunglighets	kunglighetens	kungligheters	kungligheternas

References

• kunglighet in Svensk ordbok (SO)
• kunglighet in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kunglighet in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)