Swedish

edit

Etymology

edit

From German Lehrjunge (a learning young man, a disciple), related to the verb lära.

Noun

edit

lärjunge c

  1. a disciple (follower or adherent, sometimes receiving teaching)
    Jesus lärjungar
    Jesus' disciples
    Freuds lärjungar
    Freud's disciples
    [archaic language] Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
    Go ye therefore, and teach all nations, baptizing them in the name of the Father, and of the Son, and of the Holy Ghost (Matthew 28:19)
  2. (dated) a pupil (student)

Declension

edit
Declension of lärjunge 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative lärjunge lärjungen lärjungar lärjungarna
Genitive lärjunges lärjungens lärjungars lärjungarnas

References

edit