landmärke

Swedish

Etymology

Compound of land +‎ märke.

Noun

landmärke n

1. landmark

Declension

Declension of landmärke
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	landmärke	landmärket	landmärken	landmärkena
Genitive	landmärkes	landmärkets	landmärkens	landmärkenas

Further reading

• landmärke in Svenska Akademiens ordböcker