See also: mørk and Mork

SwedishEdit

EtymologyEdit

From Old Swedish myrker, mørker, from Old Norse myrkr, from Proto-Germanic *merkuz. Cognate with English murk.

PronunciationEdit

  • (file)
  • IPA(key): /mœrk/, [ˈmœ̞rːk]
  • (nonstandard, nonetheless common[1]) IPA(key): /mɵrk/, [ˈmɵrːk]

AdjectiveEdit

mörk (comparative mörkare, superlative mörkast)

  1. dark (having an absolute or relative lack of light)

DeclensionEdit

Inflection of mörk
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular mörk mörkare mörkast
Neuter singular mörkt mörkare mörkast
Plural mörka mörkare mörkast
Masculine plural3 mörke mörkare mörkast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 mörke mörkare mörkaste
All mörka mörkare mörkaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

ReferencesEdit

  1. ^ Tomas Riad (2013), “Våra vokaler förändras. En del flyter samman, andra glider isär. [Our vowels change. Some blend together, others drift apart.]”, in Språktidningen [The language journal]‎[1], issue 3

Further readingEdit

WestrobothnianEdit

EtymologyEdit

From Old Norse myrkr.

Pronunciation 1Edit

AdjectiveEdit

mörk (neuter mört, comparative mörkänä, superlative mörkäst)

  1. dark
    Hä jär no na mört i da, men ä var mörkänä i går.
    It is dark today, but it was darker yesterday.

Pronunciation 2Edit

VerbEdit

mörk

  1. become dark
    Hä håll å möörk.
    It is getting dark.
    Daga börj möörk.
    Days are getting darker.
SynonymsEdit

ReferencesEdit

  • Rietz, Johan Ernst, “mörk”, in Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket [Swedish dialectal lexicon: a dictionary for the Swedish lects] (in Swedish), 1962 edition, Lund: C. W. K. Gleerups Förlag, published 1862–1867, page 458