närgången
Swedish edit
Etymology edit
när (“near”) + gången (“gone”)
Adjective edit
närgången (comparative närgångnare, superlative närgångnast)
- (overly) personal, intrusive, impertinent
- Får jag ställa en lite närgången fråga?
- Can I ask you a slightly impertinent question?
- inappropriately close, handsy
- Hon tyckte han började bli lite närgången
- She thought he was getting a bit handsy
Declension edit
| Inflection of närgången | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | närgången | närgångnare | närgångnast |
| Neuter singular | närgånget | närgångnare | närgångnast |
| Plural | närgångna | närgångnare | närgångnast |
| Masculine plural3 | närgångne | närgångnare | närgångnast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | närgångne | närgångnare | närgångnaste |
| All | närgångna | närgångnare | närgångnaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||