namnge

Swedish

namn +‎ ge

namnge (present namnger, preterite namngav, supine namngivit, imperative namnge)

to name (give a name (to))
Staden är namngiven efter sin grundare
The city is named after its founder
to name (give the name(s) (of))
De misstänkta namngavs i nyhetsartikeln
The suspects were named in the news article

Conjugation of namnge (class 5 strong)

	Active		Passive
Infinitive	namnge		namnges
Supine	namngivit		namngivits
Imperative	namnge		—
Imper. plural¹	namngen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	namnger	namngav	namnges	namngavs
Ind. plural¹	namnge	namngåvo	namnges	namngåvos
Subjunctive²	namnge	namngåve	namnges	namngåves
	Participles
Present participle	namngivande
Past participle	namngiven
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.