Swedish edit

Etymology edit

o- +‎ anständig. Cognate of German unanständig.

Adjective edit

oanständig (comparative oanständigare, superlative oanständigast)

  1. indecent

Declension edit

Inflection of oanständig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular oanständig oanständigare oanständigast
Neuter singular oanständigt oanständigare oanständigast
Plural oanständiga oanständigare oanständigast
Masculine plural3 oanständige oanständigare oanständigast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 oanständige oanständigare oanständigaste
All oanständiga oanständigare oanständigaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Derived terms edit

References edit