Swedish edit

Etymology edit

Compound of okynne (mischief) +‎ -s- +‎ ringare (caller).

Noun edit

okynnesringare c

  1. (telephony) A person who make unnecessary phone calls; a crank caller, a nuisance caller.
    • 2012 November 25, Johan Lindberg, “”Telefontornet brinner!” ["The telephone tower is on fire!"]”, in Svenska Dagbladet[1]:
      Jo, det blev populärt med okynnessamtal [när de automatiska telefonstationerna slog igenom]. Folk ringde för att skoja med andra och trodde att de inte kunde bli ertappade. Det var ganska utbrett ett tag. Men jag minns att det gick att spåra upp dessa okynnesringare och sedan förmana dem att sluta.
      Yes, prank calls became popular [when the automatic telephone exchanges caught on]. People called to prank others, thinking they couldn't get caught. It was quite widespread for a while. But I remember being able to track down these prank callers and then tell them to stop.

Declension edit

Declension of okynnesringare 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative okynnesringare okynnesringaren okynnesringare okynnesringarna
Genitive okynnesringares okynnesringarens okynnesringares okynnesringarnas

See also edit