omnämna

Swedish

Etymology

om +‎ nämna

Verb

omnämna (present omnämner, preterite omnämnde, supine omnämnt, imperative omnämn)

1. to mention (a person in a text)

Conjugation

Conjugation of omnämna (weak)

	Active		Passive
Infinitive	omnämna		omnämnas
Supine	omnämnt		omnämnts
Imperative	omnämn		—
Imper. plural1	omnämnen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	omnämner	omnämnde	omnämns, omnämnes	omnämndes
Ind. plural1	omnämna	omnämnde	omnämnas	omnämndes
Subjunctive2	omnämne	omnämnde	omnämnes	omnämndes
	Participles
Present participle	omnämnande
Past participle	omnämnd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

• omnämna in Svensk ordbok.