ordningsam

Swedish

Etymology

ordning (“order”) +‎ -sam (“-some”)

Adjective

ordningsam (comparative mer ordningsam, superlative mest ordningsam)

1. orderly, organized (of a person)

Declension

Inflection of ordningsam
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	ordningsam	mer ordningsam	mest ordningsam
Neuter singular	ordningsamt	mer ordningsamt	mest ordningsamt
Plural	ordningsamma	mer ordningsamma	mest ordningsamma
Masculine plural3	ordningsamme	mer ordningsamma	mest ordningsamma
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	ordningsamme	mer ordningsamme	mest ordningsamme
All	ordningsamma	mer ordningsamma	mest ordningsamma
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

References

• ordningsam in Svensk ordbok (SO)
• ordningsam in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)