otillfredsställd

Swedish

Etymology

From o- +‎ tillfredsställd.

Adjective

otillfredsställd (comparative mer otillfredsställd, superlative mest otillfredsställd)

1. discontent, unsatisfied

   Synonyms: missnöjd, otillfreds

Declension

Inflection of otillfredsställd
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	otillfredsställd	mer otillfredsställd	mest otillfredsställd
Neuter singular	otillfredsställt	mer otillfredsställt	mest otillfredsställt
Plural	otillfredsställda	mer otillfredsställda	mest otillfredsställda
Masculine plural3	otillfredsställde	mer otillfredsställda	mest otillfredsställda
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	otillfredsställde	mer otillfredsställde	mest otillfredsställde
All	otillfredsställda	mer otillfredsställda	mest otillfredsställda
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Derived terms

• otillfredsställdhet

Further reading

• otillfredsställd in Svenska Akademiens ordböcker