ovän

See also: ovan

Swedish

Etymology

From Old Swedish ōvin or from o- (“un-”) +‎ vän (“friend”).

Noun

ovän c

1. someone you are on bad terms with, an enemy

   Synonym: (stronger) fiende (“an enemy”)

   De är ovänner

   They're on bad terms

Declension

Declension of ovän
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	ovän	ovännen	ovänner	ovännerna
Genitive	oväns	ovännens	ovänners	ovännernas

Further reading

• ovän in Svensk ordbok.