påg

Swedish

Etymology

Probably from Low German pok (“child”), doublet of påk (“bludgeon”). Cf. archaic Danish pog.

Pronunciation

• IPA^(key): /poːɡ/
• Rhymes: -oːɡ

Noun

påg c

1. (Southern) a boy, lad

Declension

Declension of påg
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	påg	pågen	pågar	pågarna
Genitive	pågs	pågens	pågars	pågarnas

Derived terms

• gåsapåg
• pågablära

References

• påg in Svensk ordbok (SO)